Idag är det fredag, en helt vanlig jävla fredag. JA jag ska jobba.... Underbart. jag jobbar varje fredag, och alltid kväll. Det är så lagomt kul.
Imorgon ska jag på kurs med mamma i karlstad, vi ska dit med hästarna. Rida för Heimir, få lite skäll och direktiv. Och träffa sanna. ska bli så roligt :) har inte sett henne sen början av december. Jag saknar henne...... Får råda bot på det. vi borde ses oftare nu när vi inte bor 300 mil från varandra, men hon har sitt liv med sina uppdrag i skolan. och ja har mitt liv här uppe, som ja för tillfället är rätt så trött på. ja vet att ja borde vara mer tacksam för det jag har. ( I KNOW) Tack mamma och pappa för allt ni ger mig och allt jag har. Jag älskar er.
Men ja är så less på det här, åka 7 mil för att jobba 6-8 timmar. Ha vänner utspridda över hela världen, man hinner aldrig prata med nån av dem känns det som. Jag skulle vilja sitta på ett tåg mot Paris, och låt arvika va ett tag. Byta ut min roll i det här livet bara för ett litet tag, återfå min inspiration till hästarna och till allt annat. Undra om man skulle se sitt eget liv ur en annan synvinkel om man fick se det från sidan, ta avstånd och bara beskåda allt man gjort och kommer att göra. Alla val och beslut man gör nu påverkar ju vem man kommer att bli i framtiden. Jag önskar så innerligt att jag fick göra om min barndom, tonårstid, då skulle jag nog va lite annorlunda nu. Inte ha sån ångest när mörkret faller på, alla minnen som kommer tillbaka, ja vill bara döda dom, jag vill inte ha dom, dom ska inte vara mina. Jag vill inte. Men nu är det så och det går inte att bortse från. Bara att bita ihop och lära sig att leva med dom antar ja. jag har försökt i 10 år men inte kommit på hur man ska göra än, det kommer nog..
Fan va deppigt det blev. Ska skriva något mer roligt en annan dag.
remember to always wear socks...
XO XO / L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar